Channels.

Jag minns det såväl, första gången jag hörde Liam röst tjuta "The world`s still spinning round, we don`t know why, why why why why"  tätt följt av solot. Champagne Supernova, sången som fick mig att på riktigt börja lyssna på världens bästa band, jag kommer aldrig att glömma det. Igår fick jag  nämligen en sådan flashback som tog mig tillbaka till det ögonblicket då jag inte lyssnat på den sen ett tag.  Jag låg där, alldeles mörkt var det också, medan jag tittade rätt upp i taket. Så kom ljudet, och sen kom känslan. Den där känslan som jag fortfarande inte kan bekriva men iaf.. det var det bästa jag hört,  så ja,det kan väl beskrivas som jävligt bra om inte annat . Det är svårdefinierat.  Dagen efter gick jag ut med en sådan där bärbar cd spelare ni vet, på repeat, runt i mitt område och typ grät.. hahah.. ja jävlar.

Oasis, det går inte att förklara min kärlek till det bandet. Hur jag en vrider och vänder på orden för att beskriva känslan är det omöjligt. Även om guldåldern är förbi för längesedan och bröderna är äldre så kommer dem alltid att vara favoriter. Vill nästan brista ut i skratt då jag tänker på alla som skriver att dem är slut, att Liams röst är slut, att dem inte är var dem var då. När sk artister som Idol Ola får bättre betyg säger väl det sig självt att varenda jävel med huvud börjar att skratta. Det är ingen som gillar dem som förväntar sig att dem ska låta som för tio år sedan, i n g e n. Vet inte hur många gånger jag har ältat det, men så är det ju, endå tycks vissa inte förstå.

Det finns inget band någonsin som har skapat så mycket känsla som dem. Noels texter, Liams röst ,deras inställning. Till skillnad från många andra band har dem aldrig vikt sig, alltid varit sig själva och gått sin egen väg. Alltid gjort sin grej. Genom dem började jag lyssna på britpop, blev bekant med madchesterscenen o allt därtill, musik som jag förmodligen alltid kommer att klassa som good shit.

Och ja det smärtar, ni förstår inte, hur mycket det smärtar att säga att jag aldrig sett dem live. 26 01 06 - det känns forfarande ända in i benmärgen. Det är sådana tllfällen som man känner för att skjuta sig själv femtioelva gånger o lite till men jag visste väl inte riktigt då vad jag gick miste om. Jag ska se dem, om jag så måste åka över atlanten ensam så är det värt det, även om det är synd att fler inte har samma prioriteringar som jag själv. För det blir oftast så, att jag lägger över skulden på folk omkring för att dem inte har samma intressen, smak som mig själv osv vilket innebär att saker jag vill göra aldrig blir av, av den enkelheten att jag inte vill/ kan göra det själv. Det är ju egentligen inte deras fel, bara jag som tycker det är otroligt tråkigt med folk som inte tycker som jag ibland.

Antar att detta inte säger mycket  för många, men det är så det är. Även om folk inte förstår så kommer Liam alltid vara snyggast, alltid skönast, alltid bäst i mina ögon. Live Forever kommer alltid stå som nr 1 på min lista över tidernas bästa låtar, med tidernas bästa text, skriven av tidernas bästa låtskrivare. Så är det bara. Så är det.