Bruce Springsteen 5/7 08

När jag var lite yngre var jag inte så speciellt insatt i musik, men så pass visste jag att det fanns en man som bla förknippades med stentvättade jeans, coca cola samt sjöng politiska låtar så som Born in the USA. Några år äldre, och jag visste även att denna man sjöng en låt vid namn Hungry Heart, vilken också kom att bli min första låt på gitarr. Tre ackord, det var stort.

Precis som dagar, timmar och minuter har passerat  i ögonvrån har också antal låtar svävat in och ut ur mina små öron. Vissa har stannat kvar och tagits upp av min hjärna medan andra fortsatt till någon annans. Det är väl kanske först nu jag kan byta ut ordet "man" mot Bruce Springsteen då jag sedan en tid tillbaka börjat lyssna på hans musik på riktigt och den faktiskt har fastnat. Och vet ni? det är jag riktigt glad för. Har nog alltid varit lite skeptiskt till denna sk arenarock, allt ståhej runt omkring osv, att det har blivit en sådan grej. Men jag börjar förstå nu.. det handlar ju i själva verket om musiken.

Igår så var jag på en sjukt bra konsert med den sk bossen och kan inte annat en säga att det överträffade mina förväntningar, riktigt grymt. Det fanns en fin stämning samtidigt som jag och Sofia tjöt av glädje då låtar en efter en spelades med största närvaro. Im on fire (tack gode gud för att han körde den), Badlands,  Waitin' on a sunny day, Drive all night, Born to run, och den "irlänska" American land var några av favoriterna. Lite synd var att han inte spelade Jungleland, The River och framförallt Dancing in the dark. Dock spelade det ingen större roll då han avslutade, så fint det kunde bli med Twist & Shout. Blev inte förvånad att han fick så bra betyg som han faktiskt fick, för det var han värd, mer att dessa tidningarna gav han så bra omdömen då dem förra året skrev att "Stones är inte vad dem var för 25 år sedan" Det vet ju fan varenda kotte med klart huvud att dem inte är (och vem förväntar sig det?) vilket tyder på att dessa ofta inte vet vad dem talar om. I vilket fall har jag insett att detta faktiskt är bra, riktigt bra, glädjer mig att tidnings- männsikorna  gjort det med.  Jag har sagt det förut, jag är född i fel tid. Igår gjorde det dock ingenting då det var av högsta klass som jag faktiskt fick se Bruce.







RSS 2.0